Oj, oj, vad jag har varit dålig på att blogga.. Hinner ju inte med det känns det som.. Men nu får jag väl göra det, kanske mest för er som läser.. Inte så mycket för min egen del, har ju egentligen inte så mycket att skriva, mer än att jag jobbar och jobbar och jobbar..
Jag har ju gått introduktion som vikarie ute på Listers hemtjänst och det är nu där som jag jobbar mest.. Jag har fått ett litet vikariat, i Hörvik, fram till och med vecka 51.
Sen vecka 52 och vecka 1 kommer jag och gubben vara uppe hos hans föräldrar och fira nyår.. Efter det så får vi se om vikariatet förlängs, det är inte alls omöjligt eftersom de verkligen behöver folk..

Sen är det lite andra tråkiga grejer, eller tråkiga är de väl inte i den bemärkelsen..

Min mamma åkte till Karolinska universitetssjukhuset i Solna helgen den 19-20 november för att hon äntligen skulle få den operation hon väntat på.

De skulle gå in i lungorna och rensa hennes lungkärl från små proppar som fastnat där och gjort att hennes lungor inte fungerat som de ska.. Hon har haft svårt att andas och har mått allmänt dåligt..

Läkaren sa till henne att med en sån stor operation finns det ju alltid risker, men att om hon inte gjorde operationen så skulle hon snabbt bli sämre, min pappa hade frågat hur mycket sämre hon kunde bli, och fick till svar att läkaren inte gav henne 10 år utan operationen..
Så det fanns inte så mycket till alternativ, så på onsdagen den 23 november gjorde hon då äntligen operationen..

Efter operationen skulle hon ligga någon dag med respirator för att hennes lungor skulle få en chans att återhämta sig, och eftersom mamma andats så ansträngt så ville de hjärnan en chans att inse att nu behövde mamma inte andas så snabbt..

Mamma värde blev inte så bra som de hade räknat med så när helgen kom så sa de att hon fick ligga kvar över helgen sövd och i respiratorn..

Söndagen den 27:e november fick då pappa äntligen se när de väckte upp mamma, hon var vaken i ca 4 timmar, men helt väck av all anestesi och morfin..

Efter detta har de väckt mamma varje dag och hon blir piggare och piggare för varje dag..

Ett bakslag var det när de den 1 december skickade in mamma på operation för att koppla bort hjärt- och lungmaskinen, mammas syresättning hade då börjat sjunka och de bestämde att hon fick ha kvar den ett tag till..

Läkarna gjorde nu en massa undersökningar eftersom de hade misslyckats med att koppla bort hjärt- och lungmaskinen, och de kontrollerna visade att lungorna ser bättre ut än vad dom trodde innan undersökningen, och inga tecken på annat som skall kunna förhindra ett nytt försök att koppla loss henne veckan därpå (alltså denna veckan).

Nu har jag inte hört så mycket mer. Denna veckan går mot sitt slut och troligtvis blir det inget gjort nu i helgen utan i veckan som kommer..

Nu är det snart en månad sen jag såg min mamma. Lite jobbigt är det ju, men pappa är ju där och jag vet att hon mår bra.

Vi har alltid skojat om att min mamma aldrig kan vara tyst, nu kan hon inte prata för att hon har en slang i halsen, men tro fan att hon försöker ändå! :)

Häromdagen hade sköterskorna sagt till pappa att mamma hade försökt säga något hela dagen. Pappa hade frågat om det gällde honom “Nej”, om det gällde barnen, “Nej”, om det gällde henne själv, “Ja”… Så efter många om och men så hade de kommit fram till att mamma frös… Hon hade frusit hela dagen men inte kunnat säga det…

Så nu har vi ingen hundvakt till Skorpan.. Vi har kunnat lösa det ändå, men visst är det jobbigt.. Nästa vecka vet jag inte hur vi ska lösa det.. Men det får gå..

Nu måste jag försöka få min bil att fungera.. Det är nåt vajsing med generatorn…