Usch och tvi.. Jag sitter och räknar på det här med deltidsdagar från a-kassan.. Jag kan inte påstå att jag blir något klokare av det ändå, mer än att det inte kommer löna sig att jobba.. Vilket är för jävligt..
Nu har jag precis pratat med en tjej på vikarieexpeditionen, hon förklarade att de inte har någon bra lösning på detta problemet, men att de skrev upp att jag har a-kassa och att jag behöver minst 18-20 timmar i veckan.

Nästa vecka ska jag jobba måndag, tisdag och torsdag. Totalt blir det 17 timmar. Jag vet inte hur många av mina 75 deltidsdagar som försvinner då, men jag tror det är 2,5 dagar. Ska det hålla på så, så försvinner mina dagar snabbt.

Jag har lite panik över detta, känner mej stressad och nästan lite deprimerad över att behöva tänka på det här. Jag vill ju kunna jobba när det finns möjlighet, men jag vill ju inte heller riskera att deltidsdagarna försvinner så att jag helt plötsligt står där, och måste vara arbetslös för att det ska gå ihop.

Jävla alliansen, vad skulle detta vara bra för?!

Jag vet att ni vill få bort deltidsarbetet, för att alla ska få möjlighet att arbeta heltid. Men det finns ju för fan inga jobb! Vad ska man göra då?! Nej, då lönar det sej helt plötsligt att vara arbetslös…
Men var det inte att arbete ska löna sig som ni ville få ut?!

Lär er att se verkligheten för fan! Istället för att sitta där på era jävla stolar och inkassera era (alldeles för) höga löner.

Blev inte precis glatt överraskad när jag såg bensinräkningen denna månaden.. 6720 kr! Så är det när man ska ligga och köra en massa mil för att hälsa på släkten..

Nästa år blir det till att ta tåget..

Mamma är nu flyttad till Karlshamns lasarett. Där ska hon nu vara ett tag till verkar det som, nu har hon ju legat i nästan två månader så alla hennes muskler är ju helt borta och måste tränas upp igen. Händerna och armarna har hon tränat upp men det är benen som inte vill riktigt ännu.

De har inte ringt om jobb för imorgon så det verkar inte som om jag ska jobba imorgon, och tänkte att då kan jag ju ta en tur till Karlshamn och hälsa på mamma. Hon ville ha hjälp med att få ordning på sina naglar, de växer ju även om man bara ligger still ;)

På onsdag ska jag och gubben till Malin och hälsa på, var ju ett tag sen och det finns alltid en massa att prata om. Det blir värsta kafferepet…
Tycker nästan lite synd om gubben som blir “tvingad” att följa med. Fast han följer med av egen fri vilja, han gillar Malin och att vi är som vi är när vi umgås…

Jag saknar faktiskt våra skolarbetsprojekt som vi hade ihop, förstår inte hur vi kunde få MVG på alla våra arbeten, så mycket flum som det blir när man dricker så mycket kaffe och kommer in på sidospår hela tiden…