I tisdags var jag på begravning. Jag som inte ens brukar gråta på begravningar gjorde det då. Det hade känts så overkligt innan, men helt plötsligt så insåg jag att det var verkligt. Jag kommer aldrig mer träffa honom. Han som funnits där i hela mitt liv. Även om vi inte hälsade på så ofta så har jag ju ändå känt honom alltid.

Imorgon åker vi. Vi ska till Gotland. Mamma ska på SM där. Vi fick en lista på vad man ska kolla in där. Det ska bli så kul. Bara hoppas att vovven kan sköta sig. Jag är så rädd för att hon ska göra bort sig, så att jag ska skämmas.

Nu ska jag alldeles snart äta pannkakor. Mumsigt värre.