Nu har Chippie somnat in. Hon har det bra nu, utan smärta och bekymmer. Efter mycket funderande så följde jag med till veterinären igår. Jag tror att jag hade ångrat mig om jag inte följt med. Och visst grät jag och tyckte att det var jobbigt att se henne försvinna bort, men samtidigt vet jag att det var det bästa för henne. Slippa smärta och bekymmer. Vi hade världens bästa veterinär. Han var så förstående och snäll.

Nu gråter jag inte, utan jag har släppt taget om henne. Visst kan det komma en tår när jag tänker på att hon är borta och inte kommer tillbaka. Men jag vet att hon har levt ett fint liv tillsammans med oss. I hela elva år har hon funnits i våra liv.





Skorpan saknar nog sin kompis...