Ja usch vad dålig hon var igår. Jag grät floder. Hon bara låg på filten och ville inte äta, men som tur var så ville hon i alla fall dricka. Pappa ringde till en veterinär, och förklarade hur hon mådde. Det rann konstigt ur henne, först kom det mörkt nästan brunt och vi trodde hon hade fel på magen, men sen kom det ljust blod. Veterinären förklarade att det antagligen var en livmoderinflammation, men han ville träffa Chippie för att göra en diagnos. Han tog emot oss på kvällen.
Jag är väldigt tacksam för att han var så snäll.

När vi var där så fick Chippie antibiotika i en spruta och B-vitaminer i en annan spruta, de tog lite tester på det som kom ut från henne. Vi skulle höra av oss imorgon för att se vad han säger. Han sa inte vad de testerna var till men jag tror att de var för att se om det är cancer.
Sen sa de att hon antagligen skulle behöva göra en operation, men de var osäkra på om försäkringen täcker det eftersom hon är så gammal. Chippie är ju som sagt 11 år. Vi diskuterade det lite hemma och är det så att försäkringen inte täcker så får vi ta det som det kommer. Vi fick ju penicillin och några andra tabletter som gör att livmodern drar ihop sig, så att hon får ut allt som ska ut.

Jag vill inte förlora min älskade Chippie, men jag vill ju inte heller att hon ska plågas. Veterinären sa att även om försäkringen täcker operationen så är hon så gammal att hon kanske inte klarar av operationen ändå. Hennes kropp är inte så stark som den har varit. Men man får tänka som så, Chippie har levt ett härligt liv i alla fall. Hon har haft det bra hos oss.

Man fäster sig så vid sina djur. Jag menar Chippie är min andra hund, men den första hund som är så snäll som hon är. Hon har varit där när man behövt henne. Hon räddade mig när en annan hund högg tag i min arm.