Ja nu vet jag inte längre.
Jag vet inte hur länge jag kommer ha jobbet kvar. Jag sa ingenting till chefen men det verkade som som han redan hade planerat allt in i minsta detalj. Så nu har jag några veckor på mig att visa att jag kan, annars får jag nog gå. Men men, det är ju inte så att jag trivs på jobbet precis. Kanske inte så lätt att prestera när man inte trivs. Får ta och plocka upp platsbanken nu då och leta efter ett annat jobb. Jag säger hellre upp mig själv än att ge honom chansen att säga upp mig. Den jag tycker mest synd om är min lillebror, han har ingen a-kassa att inkassera om han får sparken. Han har inget körkort heller och kan inte ta sig dit om det bara är han som får fortsätta. För de verkar vara glada för honom. Men det går väl att lösa med skjuts och så ett tag framöver, men han ska väl snart ta tag i det där med körkort och så hoppas jag. Jag hoppas det för hans skull. Det blir så himla mycket lättare för honom att söka de jobb han vill ha då.

Gubben trivs väl inte heller så jättebra på jobbet just nu, och han har som jag lite a-kassa att inkassera, så då löser det sig förhoppningsvis för oss i alla fall. Det blir knapert men det går.

Är det så att vi får sparken så får släkten nöja sig med billiga julklappar, inte precis det man kanske ska lägga pengarna på om det är så att man har det knapert. Vi ska ju som sagt fira denna julen hos gubbens släkt. Men vi kommer då istället fira nyår här nere hos mina föräldrar. Då hoppas jag verkligen att min moster och hennes man kommer också så vi blir lite fler folk, det är alltid roligare med mer folk.