Just nu känner jag bara att jag helst av allt skulle vilja ha en kudde och bara sätta mig ner och gråta lite. Jag känner inte alls för att jobba här längre. Men jag är som tur inte ensam om att inte vilja jobba här. Gubben känner inte heller för det. Men jag hoppas att han hittar ett annat jobb som han har utbildning till. Han är värd att jobba med det som han verkligen vill göra. Jag vill att han ska må bra. Jag vet att han inte mår bra av att jobba här, det märks att han är trött och så när han kommer hem.
Jag vet med mig själv att jag antagligen inte är en ängel att leva med när jag kommer hem härifrån. Jag är trött och allmänt gnällig och skriker gärna lite också.
Jag vet att när vi kommer hem så går det ut över fel personer, men hur lätt är det att ställa sig upp på jobbet och skrika? Fast det är väl det man egentligen ska göra, eller? Ska man behöva gapa och skrika för att få det bra på jobbet? Jag tycker att alla ska bli behandlade lika istället så slipper man känna så. Visserligen har de varit snälla nu och gett os dagtider och allt det där. Men man måste ju ändå må bra, annars blir man sur och gnällig när man kommer hem.
Jag vet att gubben tycker att jag är jobbig, men kan inte hjälpa det. Jag känner att jag tar åt mig precis allt efter en dag på jobbet. Det räcker att säga bu, så är jag redan ledsen.

Men nu ska jag i alla fall hem och hälsa på lillebror, han fick komma hem idag. Det blev ingen operation. De vet ju fortfarande inte vad som är fel på honom. Men nu är han hemma i alla fall. Han skulle få kallelse så att han får åka in och göra lite tester. De måste ju komma på vad som är fel. Jag och gubben har nog listat ut vad det är, han är mjölkallergiker. Så nu blir det ingen O'boy. Ha ha ha ha ha